måndag 23 augusti 2010

Alla kan inte läsa när dom är 6 år

Usch vad jag är känslig med saker som ändå alla måste gå igenom. Det var såååå jobbigt att lämna min yngsta i skolan idag. Hon har sin första skoldag. Hon börjar i förskoleklass dvs 6-års men då denna skola har 6-års tillsammans med ettor så blir det ju verkligen skola skola. I fredags under inskolningen hade en flicka skrattat åt min lilla tjej för att hon inte kan läsa ordentligt och ååååååå vad det skar sig i mitt hjärta när hon senare på kvällen berättade det, och att hon inte hade berättat för någon utan bara blivit ledsen :( INGEN skrattar åt min tjej!!! Så idag när jag skulle prata med pedagogen så började jag såklart att gråta och när jag sen skulle säga hej då till min dotter och lämna henne till detta stora liv så kändes det bara sååå jobbigt. Pedagogen berättade för Felicia att det var jättebra och jätteviktigt att man kommer och berättar för henne eller en annan pedagog när något händer som gör att man blir ledsen och hon berättade också att det inte var så många som kunde läsa och att det är ju faktiskt därför man börjar skolan för att lära sig. Jag skriver detta med en klump i magen och försöker övertala mig själv att allt kommer att gå bra.

Det är liksom hela grejen att hon ska gå på fritids och gå i skola! MIN lilla tjej!!!! Skola är så stort.

4 kommentarer:

  1. Barn kan verkligen vara elaka!
    *usch*!

    Denna tjej, kanske själv var rädd att börja skolan, men vill inte visa det och såg snabbt sin chans att knlanka ner på andra!

    Du ska se att det kommer gå bra! Men kan tänka mig att det är jobbigt att uppleva sånt här.

    //Många styrke kramar!

    SvaraRadera
  2. Nämen usch vilket elakt barn. Jag är säker att din lilla tjej kommer att klara det stora steg att börja skolan alldeles galant!

    Kram och lycka till med vikt kämpandet!

    SvaraRadera
  3. Usch och fy för elaka barn. Min hjärta skulle också ha svårt för såna saker och jag är en riktig gråtare så tårarna hade kommit för mig med.

    Kram kram

    SvaraRadera
  4. Fy vad jobbigt! Och fy vilken elak unge! Åh, vad arg jag blir. Man kan ju undra hur deras föräldrar beter sig hemma...
    Jag hade absolut börjat gråta jag med, jag är sån känslig person och kan börja gråta hur lätt som helst.
    Jättebra att du tog det med pedagogen och jag hoppas verkligen att inget mer händer! Kram

    SvaraRadera